När vi rör oss i fjällen ska vi hela tiden minnas att vi befinner oss i ett levande kulturlandskap, där människor och djur har samexisterat i årtusenden. Sápmi är inte bara en vildmark för rekreation och äventyr, utan också hem och arbetsplats för det samiska folket och deras renar. Här flätas ekosystem, kultur och näringar samman på ett sätt som kräver varsamhet och förståelse.

Turismen i Sápmi har vuxit kraftigt under de senaste decennierna, och med den har både möjligheter och utmaningar uppstått. Många besökare söker sig till fjällen för att uppleva den storslagna naturen, stillheten och friheten. Men det som för oss kan vara en tillfällig upplevelse är för samebyarna en vardag, en plats där renskötseln pågår året om och där djurens välbefinnande är beroende av respekt för markerna och deras vandringsvägar.

En av de största intressekonflikterna handlar om just tillgången till mark och hur den används. Rennäringen är en traditionell näring som bygger på långsiktighet, balans och renskötarnas djupa kunskap om naturens rytm. Renen behöver ostörda betesmarker och fria flyttleder för att kunna följa sina urgamla vandringsmönster. Samtidigt lockar fjällvärlden allt fler besökare – från skidåkare och skoterförare till vandrare och klättrare – vilket kan leda till störningar i renens naturliga beteende.

En annan aspekt är den kulturella hållbarheten. Turismen har en stor potential att lyfta fram och stärka den samiska kulturen genom genuina upplevelser och kunskapsförmedling, men om den inte sker i samarbete med samiska aktörer riskerar den istället att urholka och kommersialisera en levande tradition. Att använda samiska symboler och uttryck utan förståelse eller samråd är problematiskt, och det är viktigt att turismutvecklingen sker på de samiska samfundens villkor.

För ett företag som verkar inom fjällguidning är det därför avgörande att arbeta med stor respekt för både landskapet och de människor som har sin verksamhet här. Hållbar turism innebär att vi anpassar våra turer för att minimera störning, håller oss uppdaterade om renskötselområden och betesmarker, och för en dialog med samebyarna om hur vi bäst kan samsas om fjällen. Det innebär också att jag utbildar minagäster om den samiska kulturen och rennäringens betydelse, så att deras upplevelse blir en där kunskap och förståelse går hand i hand med äventyret.

Jag har valt livet som guide i fjällvärlden, inte bara som ett yrke utan som ett sätt att bli en del av detta ekosystem. Det innebär en skyldighet att förstå och respektera de naturliga och kulturella sammanhang jag verkar inom. Det handlar om att läsa landskapet, att lyssna till de som bott här i generationer och att guida människor på ett sätt som inte lämnar spår efter sig – annat än i deras hjärtan. Att välja det här livet har också inneburit uppoffringar. Det är ett liv som kräver att jag anpassar mig till naturens villkor snarare än tvärtom. Det innebär att prioritera enkelhet framför bekvämlighet, att leva med osäkerhet snarare än stabilitet, och att ibland välja bort möjligheter i andra delar av världen för att kunna verka här, där jag känner att jag hör hemma.

Genom att förena vår kärlek till fjällen med en genuin hänsyn till de som lever och verkar här kan vi skapa en turism som inte bara är hållbar för naturen, utan också för kulturen och de traditionella näringarna. Sápmi är en skatt att vårda, inte en resurs att förbruka. Vi har alla ett ansvar att se till att fjällen förblir levande – både för dagens generationer och för de som kommer efter oss.